Rickard tackar för dom uppmuntranden brev som han fått under denna sorgligaste julhögtid han någonsin varit med om. Till det yttre har dom haft det bra och som syskon träffats och gett varandra julklappar. Men Rickard plågas av att han kände sig orättvist behandlad när det gällde tentan i Teoretisk filosofi. Inte blir det bättre av att pappa P A Svanberg antyder att han inte ansträngt sig. Rickard beskiver hur allt gått till och hur han kommit i kläm mellan lärare, professorn m.fl. som tydligen hade en chism emellan sig. Rickard säger att han visserligen kan acceptera att man på vissa ställen tycker illa om honom, men absolut inte från sitt eget hem. Hela händelsen sätter troligen sina spår i Rickards studietid. Han avslutar med löfte om att lägga all kraft till att förbättra sin situation, samtidigt som han uttrycker sin hemlängtan.
